I sista fredags lanserade Tesla sin nya förarlösa Cybercab i Austin, Texas, USA. Dessa guldfärgade självkörande fordon saknar ratt, växellåda, pedaler, instrumentpaneler och många andra saker vi som passagerare vanligtvis förväntar oss att hitta i en bil. Utöver de vanliga tjänsterna man kan förvänta sig av taxiappar erbjuder de även passagerarna en ny användarupplevelse via en skärm längst fram i bilen.

Ur ett affärsperspektiv ser allt bra ut: en lyckad idé, en ny och tilltalande användarupplevelse, tids- och kostnadsbesparingar, resesäkerhet och så vidare. Men tittar man djupare på produkternas och yrkenas framtid för sig, de här robottaxibilarna utvecklar samhällen ett steg närmare en fullständig automatisering av offentliga tjänster och därmed ett avskaffande av improduktiva jobb. För några år sedan hade det här kunnat ses som en varningssignal för de yrken och kompetenser som sades bli utkonkurrerade av AI. Men idag har den trenden redan stabiliserats, och det är dags att fundera på andra nivåer istället: de tekniska och produktmässiga möjligheterna och begränsningarna, användningskontexten, säkerhet, integritet, regulatoriska och etiska utmaningar med mera – var och en av dessa förtjänar en djupare diskussion för sig.

Med tanke på den accelererande takten i teknologiska framsteg och de därav följande grundläggande förändringarna i yrkes- och samhällsstrukturer, väcks en viktig fråga: verkar den gamla, allmänna överlevnadsstrategin, det vill säga anpassning till omständigheterna, fortfarande lika tillförlitlig som förr? Eller är ett paradigmskifte på väg?